Att intervjua är viktigt!
Detta intervjuande med sina spännande resultat sporrade mig ytterligare att fortsätta. Även om jag idag har många tusen namn i min databas så är det ändå de som har lite udda händelser kring sina personer som ger extra kickar till den många gånger tidsödande forskningen.
På mödernet hade jag av min mor och hennes mostrar hört om att deras släkt flytt från Franska revolutionen i slutet av 1700-talet och kommit till Tyskland. Deras namn skulle ha varit deHenry och med anledning av sin börd kommit i riskzonen för att bli huvudlösa med hjälp av den nyligen konstruerade giljotinen.
Släktingen som tagit sig till Sverige och Malmö hette Carl Josef Inden och efter mycket sökande kunde jag i en liten stad som hette Hürt (nära Köln) hitta hans far och visst började det började pirra i kroppen när moderns namn visade sig var Johanna Henry. Även här verkade muntligt överförd information stämma.
I mitt arbete på IBM hade jag en del kontakter med vårt universitet i Europa, vilket låg i LaHulpe en bit utanför Bryssel. Första gången jag gick några veckors utbildning där, så var ett krav att man på engelska skulle hålla ett anförande på 8-10 minuter. Jag preparerade mitt anförande med mitt intresse och berättade bl.a. att mina förfäder på mödernet troligen flytt från giljotinen i Frankrike och att giljotinen importerades och användes endast en gång i Sverige och det var på en släkting på fädernet.
Det blev ett annorlunda anförande jämfört med de övrigas, de flesta berättade om sina karriärer, speciellt kollegorna från Spanien, Italien och Frankrike och de såg mycket konstigt på mig som berättade hemska saker om min släkt. Vid omröstningen om bästa presentation kom jag ändå som nummer två vilket stärkte mitt självförtroende och insikten att händelser av detta slag verkligen kryddar forskningen och även är intressant för andra. Flera jag hört som hittat mördare i släkten har lagt av med forskningen eller försökt dölja denna information.